Lövsta Future Challenge

En tävling, två perspektiv

För tre år sedan vann Jennie Larsson Lövsta Future Challenge tillsammans med hästen Zircoon Spring Flower. I år har hon varit lika engagerad, men denna gång i rollen som tränare. Det är en entusiastisk Jennie som berättar om LFC som vägen in i de svåraste klasserna, oavsett om det handlar om unga hästar eller ryttare. Och hur hon tänker i rollen som tränare.

Jennie har en lång ridkarriär bakom sig och den är fortfarande i full gång. Under de senaste åren har hon trappat ner på antalet tillridningshästar och satsar istället på fyra egna tävlingshästar och utöver det, träningar. ”Det finns inte hur mycket tid som helst så jag kom till ett läge där jag fick välja vad jag använder den till” säger Jennie. Vidare berättar Jennie hur hon älskar att tävla men även hur tillfredsställande hon upplever sina träningar och elever. Sedan två år tillbaka har hon även fått titeln B-tränare, något som Jennie värdesätter som ett erkännande, även om hon egentligen är densamma som innan. ”Det spelar ingen roll vilken nivå eleverna och hästarna befinner sig på. Det är deras individuella utveckling som sporrar, oavsett om det är en liten ponny som jag har framför mig, en äldre dam eller elitryttare” säger Jennie.

jennie_zircoon_globen

Jennie och Zircoon Spring Flower under sin vinnande uppvisning i Globen 2013.

Om vi går tillbaka till 2013 så var Jennie själv med och tävlade i Lövsta Future Challenge tillsammans med hästen Zircoon Spring Flower och vann slutligen finalen i Friends Arena. Jennie hade ridit Grand Prix själv tidigare, men tack vare LFC kunde även den unga Zircoon komma in och nosa på den nya högre nivån. ”Det är en snäll väg in i Grand Prix och tävlingsformen avdramatiserar målet som annars lätt kan kännas långt borta”. Jennie berättar om fördelen med att låta unga hästar och ryttare att tävla mot jämnåriga. ”Alla är gröna och det blir lite tokigt här och var, men det är lika för alla”, säger Jennie och fortsätter: ”Framförallt får ryttare och häst möjligheten att prova på”. Av den anledningen uppmuntrar Jennie alla som har möjlighet att faktiskt försöka satsa.

”Även om du har en vad som kan kännas som en medioker häst hemma i stallet, så försök att göra vad du kan av den. Det är guld värt att prova på nivån. Någon gång i framtiden kanske du sitter på drömhästen och då kommer du behöva den där erfarenheten”.

Ordet, erfarenhet, är något Jennie nämner flera gånger och menar på att LFC är en drömchans för att få just det.

rosanna_cassis_752

Rosanna och Solos Carex-avkomman Cassis gjorde sin första säsong i Lövsta Future Challenge Dressage i år. Foto: Malin Larsson.

I år har Jennie två ekipage med, Nina Rademaekers och Rosanna Lindbrandt, som båda tävlar som unga ryttare. På frågan om hur hon tänker när hon coachar andra inför tävlingen kontra sin egen satsning kommer svaret snabbt ”Jag är väldigt noga med att inte skapa massor av mini-Jennies”, ler Jennie och fortsätter: ”Det är klart att jag hämtar mycket inspiration i min egen träning och tävling, men jag vill inte nödvändigtvis dra in alla i mitt fack. Jag vill utveckla och plocka fram det bästa i varje enskild individ”. Det individanpassade är just det Jennie menar är grunden i sin träningsfilosofi. ”Jag tror inte på att det går att bara prata ridhandboken med alla, utan man måste hitta olika kommunikationskanaler till olika elever”.

När Jennie får utveckla mer om sitt sätt att lära ut och hur hon har funnit sin personliga stil hamnar vi tillbaka i skolåldern. ”Inför gymnasiet ville jag gå med en långsammare undervisningstakt med mer tid för inläsning. Jag ville även ha mer tid till hästarna, men det ansågs vara omöjligt som det var då”. Oförståelsen från skolans sida bidrog till att Jennie valde att hoppa av. ”Jag kände att skolan inte var till för mig, så jag struntade i den istället”. Jennie berättar vidare hur hon har tänkt på det efteråt, vad valet har betytt för henne. Hon är övertygad om att det var det oflexibla sättet att se på inlärning som fick henne att tappa intresset. ”Däremot är det inget som jag direkt ångrar idag, utan ser det snarare som att det är en del i vem jag är. Jag har kanske inte läst lika mycket som många andra, men jag är väldigt trygg i vetskapen om att vi alla är olika, och vi lär oss på olika sätt”.

Jennie poängterar igen att hon uppskattar alla sina elever och hon inspireras av att se dem utvecklas. ”Jag vill verkligen nå fram till var och en, och då får man vara lite uppfinningsrik”, säger Jennie. ”Vissa sätter jag bredvid mig när jag håller träningar, andra får byta hästar med varandra och någon får jag springa framför och visa”. Jennie berättar hur alla elever och hästar utmanar henne på olika sätt. ”Men det klart att det krävs en hel del av mig när ekipagen börjar komma upp mot Grand Prix-nivå och ska förberedas för LFC”. Jennie skrattar till och fortsätter: ”Då är min hjärna i full gång, idéerna poppar omkring och jag somnar väldigt gott på kvällen”.