Lövsta Future Challenge

Eric van der Vleuten: Låt den unga hästen få sin tid

Han är en odiskutabel nestor inom hoppsporten och har funnits med i den absoluta toppen under flera decennier. Både på hästryggen och som tränare vid sidan av. När vi pratar med Eric van der Vleuten om den unga hästens utbildning finns det en tydlig röd tråd – följ hästens natur och skynda långsamt.

När Eric letar efter en talangfull häst är både typen och huvudet viktiga parametrar. Han föredrar att hästarna står högt i blod, är försiktiga om sig och kvicka i sina rörelser. ”En hög ridbarhet är förstås också superviktigt. Att hästen har en vilja att göra rätt saker”, säger Eric och tillägger att i det sistnämnda har förstås även ryttaren och tränaren en viktig roll för att bejaka och utveckla den ambitiösa individen.

Eric menar att det finns alldeles för många ryttare idag som pushar sina hästar för snabbt och för tidigt. Det blir för enkelriktad träning och man tar för lite hänsyn till hästens naturliga utveckling. Han föredrar istället att ta det lugnt, att försiktigt be hästen om lite mer och lyssna på svaret. För Eric är det självklart att det är köp-och-sälj-marknaden som har drivit fram den snabba takten i unghästarnas utbildning. Men han påpekar att det också beror på att flera av hästarna är så talangfulla idag att de klarar av att gå på den högre nivån tidigt. För tidigt. Eric menar därför att man till och med kan tänka omvänt mot vad många tror med sådana hästar; ”Ju mer kvalitéer en häst har, desto viktigare är det att ta det försiktigt”. Eric betonar att det inte är meningen att en femåring ska gå som en åttaåring; ”Du ska inte ladda din femåriga häst med fulla batterier”. Anledningen är förstås hållbarheten, såväl fysiskt som mentalt. Kort och gott, batterierna ska hålla hela vägen.

Överlag verkar Eric inte särskilt förtjust i att tänka ålder utan påpekar mer än en gång att det handlar om att följa hästens naturliga utveckling. Som ett tips till unghästutbildare säger Eric:

Det är inte nödvändigtvis så att utvecklingen hela tiden ska gå perfekt rakt framåt.

Att istället leka fram hästens utbildning, är en beskrivning som Eric använder sig av vid flera tillfällen i vårt samtal. I Erics träningssystem börjar de att tävla hästarna lite smått i fyraårsåldern. Även om Eric har en grundtanke i att hästen utbildning ska få ta sin tid, är han inte på något sätt emot de specificerade unghästklasserna. ”Jag tycker att unghästklasser är bra, men jag tycker inte att det är ett universellt upplägg som passar alla”, säger Eric och fortsätter; ”Har du en häst som fungerar väl och det dyker upp en unghästklass som passar väl in i upplägget – rid den. Inga problem. Men dessa tävlingar får inte vara avgörande för utbildningen”. Han beskriver hur de har flera hästar hemma i träning som plockar poäng i unghästklasser, men även de som inte gör. ”Det spelar ingen roll för mig. Jag bryr mig egentligen inte om vilket. Det viktiga är att man följer sin egen linje”.

Maikel van der Vleuten och Delina i finalen i Lövsta Future Challenge Jumping Unga hästar 2016.

Som ett exempel på en häst som har behövt lite mer tid, nämner Eric sonen Maikels häst Verdi: ”Verdi är en stor häst som i naturen är byggd i lite nedförsbacke. Som unghäst hade han bekymmer med att hitta sin egen balans. Men för varje år som har gått har han blivit starkare och starkare och med det även funnit balansen”. Verdi var en häst som behövde matchas efter hur han var byggd. Att det blev en lyckad satsning vet vi idag med Verdi och Maikels fina framgångar under de senaste åren.

Att läsa av hästen och hur mycket man kan be om är ryttaren och tränarens ansvar. Det gäller att vara lyhörd för vilken individ som är i träning och dess signaler. På frågan om hur Eric tänker kring arbete kontra vila, så har han inga bekymmer med att hästarna har lite lugnare perioder i sin utbildning och träning, ”Men jag är inte så förtjust i att låta hästarna göra ingenting”. Däremot berättar han hur han ser fördelar i hur man istället kan låta hästarna göra andra saker under en tid. Kanske vilar de från tävlingar och bara joggar hemma eller får fler dagar i skogen.

Eric är intresserad av sportens avelsarbete. Entusiastiskt berättar han hur viktigt det är att uppmuntra och hålla uppfödarna motiverade och engagerade. ”Annars får vi ju inga hästar att rida på”, skrattar Eric. Både han själv och flera andra professionella ryttare i Holland har upparbetade kontakter med uppfödare. Hans uppfattning är att om ett samarbete fungerar väl med en häst brukar det ofta leda till att man följs åt vidare. Han tycker själv att det är kul att fortsätta rida och träna hästar av samma blodslinje. Eric pratar också kring vikten av att inte bara avla på hingstarna. Det är minst lika betydelsefullt att man använder sig av bra ston. ”Det är kombinationen mellan stoet och hingsten som är intressant”. Med både allvar och skratt säger han:

Det går inte att bara slänga på en bra hingst på ett sto och hoppas på det bästa, de två måste vara lämpliga för varandra.

Eric känner till det svenska systemet där ett sto kan få gå som fölsto ett år och sedan komma tillbaka året efter och tävla med de ett år yngre hästarna. På frågan hur han tänker kring det, tycker han att det är en bra idé. Däremot är inte behovet för dem i Holland riktigt lika stort, av den anledningen att de har många möjligheter till att tävla på fina välordnade lokala tävlingar. ”Förmodligen mycket fler än vad ni har i Sverige”, säger Eric. Vilket innebär att när de åker och tävlar finns det mängder av valmöjligheter när det gäller klasserna. De måste därmed inte nödvändigtvis hålla sig till en viss höjd utan kan välja att rida exempelvis en femåring på höjden lägre än vad som enligt någon slags norm vore lämplig. ”Det gäller återigen att se till individen, ha tilltro till sin egen linje och följa den”, sammanfattar Eric avslutningsvis.

Text: Helena Reje
Foto: Roland Thunholm och Stefan Keturi